LIVE WHILE WE'RE YOUNG - DEL 1

          
          

”Santana, VAKNA!” hörde jag min mamma skrika i örat på mig. Som vanligt…

”Du kommer komma försent till skolavslutningen!”

”Fan” sa jag tyst för mig själv och gick upp från sängen med en fart.

Jag gick direkt till toaletten för att göra mina plikter. Jag satte mig på toalettstolen och bara börja tänka för mig själv hur helt underbart det kommer bli att gå ut 9:an, bara lämna allt bakom mig och börja på nytt. Visst, jag kommer sakna mina vänner men ibland måste man släppa taget. Jag spolade efter mig och gick till min garderob för att plocka fram kläderna jag skulle ha på mig till avslutningen. Jag tog på mig jeans shorts med nitar på och med en tube top med mer nitar på. Jag var verkligen beroende av nitar. Jag tänker för mig själv att de andra tjejerna kommer ha på sig en vacker klänning och klackar, och där kommer jag komma med shorts och sneakers. Skillnaden mellan mig och dem tjejerna är att jag har en helt annan stil, alltså min egen stil. Jag fixade mitt smink och allting och var redo att gå. Jag hinner verkligen inte att äta, så jag ber mamma att köra mig. Jag tog på mig mina vans och gick ut till bilen.

Jag är äntligen framme vi kyrkan. Jag ser Alice som rättar till sin klänning medans hon pratar med någon. Resten av tjejerna måste nog också vara där. Där stod Alice, Zara och Rim.  Jag går mot tjejerna som senare ser mig och alla skiner upp.

”Heeej” Sa alla 3 i kör. Jag ser hur alla är finklädda, de kollar upp och ner på mig och ler stort.

”Shorts och sneakers, Haha vi är inte förvånade” Sa Rim och kramade om mig.

”Seriöst tjejer jag kommer sakna er stort” Sa jag och gjorde ledsen min. Zara kollade på mig med stora ögon.

”Neej, tjejer vi kom ju överens! Vi alla ska fortsätta hålla kontakten oavsett vad. Speciellt du, Santana! När du är i USA så måste du ringa och smsa varje vecka!” Sa hon stolt. Vi alla börja skratta och gick mot varandra och formade en cirkel då det blev ett litet Kram Party.

”FOREVER BESTFRIENDS” Sa vi och börja skratta. Men nu var det dags att gå in för att ta farväl av alla.

 

40 minuter senare

Efter att rektorn har pratat så börja alla gå mot utgången. Det är verkligen den sista gången jag kommer se de här personerna.

”Så Santana, när åker du till USA?”

”Rim, det här är den tredje gången du frågar! Jag åker imorgon.” Alla kollade på mig med världens puppyminer.

”Redan?! OMG VI KOMMER SAKNA DIG SÅ MYCKET, SKITUNGE!” Jag skrattade åt Zara som använder ordet ”OMG”.

”Jag kommer också sakna er, mina Barbies. Men jag måste verkligen gå hem nu ska packa det sista för jag åker tidigt imorgon.” Jag såg hur alla börja gråta.

”Haha gråt inte. Kom här, en sista kram!” Jag kramade om alla och sa hejdå. Jag kommer verkligen sakna dem här tjejerna, men jag ska åka till USA för att uppfylla min dröm. 


Första kapitlet ut då! Exited:) okej så det här är första gången jag skriver men om det är någonting jag borde ändra eller ge mig tips om något kommentera:)) Kommentera!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback